ett år sen sist...eller är det två?
Jag tänkte bara att jag behövde skriva av mig lite.
Så nästan två år sen sist...Typiskt mig att låta livet rinna iväg utan at ta tag i nått personligen ;-) Ok har flyttat, skaffat sambo och bonusbarn, barnen har bytt skola, har fått ny anställning med mer ansvar...Men det är inte riktigt så jag menar.
Jag har inte tagit tag i saker som jag ville utveckla personligen så som att börja måla, sjunga m.m.
Just nu är livet mest rörigt. Superbra och kul ena dagen, kaos nästa dag, väldigt ensamt ibland och nästa dag vill jag bara få va ifred samt mycket som känns osäkert inför framtiden.
Mitt mål 2011 MÅSTE bli att finna harmoni i mitt liv.Jag lever bara en gång och blir inte yngre...så frågan är hur jag vill leva mitt liv och vad jag tycker är viktigt. För mitt välmående och för min hälsas skull är det bäst att jag tar tag i detta nu.
dagbok
Jag tänkte i alla fall dela med mig av väl valda delar.
Ur dagboken
"15/1-1991
Jag hatar Åsa. Hon är så knäpp. Tyvärr är jag bästis med henne. Jag ska inte gå med henne på discot jag ska gå med Linda B. Linda och jag har kommit på en dans till Marky Marks låt Good vibrations. Den är faktiskt ganska bra"
Hoppas vi gjorde succe på dansgolvet.
Inte konstigt att man led av ångest i den åldern. Jag återkommer med fler guldkorn.
jämställdhet
Jag har länge funderat över detta med feminism och många gånger tänkt att man kanske borde kalla sig för feminist men samtidigt känt att det inte känns helt rätt.
Jag vet att kvinnor har kämpat i åratal för att få samma rättigheter som männen, i arbetslivet och i samhället i stort. Vi är inte där ännu och det finns mycket kvar att kämpa för. Det gäller även våld i hemmet och sexuella trakasserier.
Men när man pratar om feminism och kampen mot patriarkatet så blir det plötsligt en kamp för att slå tillbaka mot männen och det samhälle som har varit fram tills nu. Och att slå tillbaka har väl aldrig fungerat i några sammanhang, såväl landskonflikter som konfliker inom relationer.
Om kvinnor är underställda när det gäller arbetslivet så är män ofta underställda när det kommer till rättsfall gällande familjekonflikter. Jag vet att det finns mängder av kvinnor som far illa i hemmen men det finns också kvinnor som förtrycker och misshandlar sina män. Män blir slagna av sina kvinnor och många män som går igenom en separation får inte samma rätt till sina barn som kvinnorna får. På något sätt så verkar det som att kvinnorna har förtur till barnen och här har männen inte mycket att komma med om det blir rättssak.
Jag hoppas att framtiden innebär en gemensam kamp för allas lika värde och att alla barn har lika rätt till båda sina föräldrar.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur upprörd jag blir men istället ber jag er att läsa länken nedan.
Snälla läs detta:
http://bloggis.se/Drottningen/50214
Det är tyvärr en ganska vanligt förekommande historia
Fågeldjävlar!!!
För två månader sedan var jag på väg till jobbet, på ganska gott humör. Parkerade cykeln och skulle ta en morgon cigg. Jag ställde mig bredvid cykeln och tände cigaretten och då slog mig tanken precis att jag stod under ett träd. Jag som brukar undvika träden i Örebro av en viss anledning. Precis när jag började röra mig för att komma undan faran så "plopp", det var försent. Jag kände försiktigt i huvudet och visst var det så, fågelbajs i håret.
Fick smyga upp på jobbet och tvinga med mig Malin in på toaletten för att tvätta mig. Pinsamt och äckligt.
Och sen var det här igår. Jag hade följt med Daniel på 30:års fest på en krog här i stan. Vi skulle smita iväg en stund för att handla cigg och på tillbakavägen så "plopp". Den här gången helt oförberedd. Det lät som en stor vattendroppe som slog ner i huvudet på mig, men inte, Självklart var det en stor jävla fågelskit. Åh äckligt och ännu mera pinsamt.
Tvingade med mig Daniel in på toan på krogen för att tvätta håret på mig. Ännu mera pinsamt att smyga ut samtidigt från toaletten på krogen, kändes inte alls som att man gjort något helt annat än att tvätta fågelskit.
Antingen så vet fåglarna att jag inte gillar dem eller så vill Gud straffa mig för att jag röker. I vilket fall som helst så Skjut av de djävlarna i stan! De kan gott hålla sig till skogen och naturreservaten.
Mål
De gömmer sig mitt ibland oss och om du inte ser upp så kommer de att springa förbi dig eller över dig. Och du kommer att stå kvar och undra vad som hände och lite avundsjukt undra hur de gjorde.
De gör inte så mycket väsen av sig men i längden så sitter de några pinnar högre och tittar ner på dig,
Och jag fattar noll. Helt oförmögen att gå framåt.
Men jag är ganska bra på att intala mig om att lagom är bäst och vad är det för fel med att nöja sig med det lilla.
Kram
hur bråkar man?
Det börjar med att man går och funderar på något som känns lite smått irriterande. Sedan tänker man lite mer och lite mer och det känns allt mer irriterande. Tillslut tänker man att okey, jag måste nog ta upp det här. Man förväntar sig då resultatet...-Jag förstår, förlåt. Följt av pussar och kramar
Man tar upp saken lite fint och försiktigt, men vad händer. Responsen blir tystnad och total oförståelse och plötsligt är den andra parten irriterad på mig!!! Vad hände här? Det var väl inte JAG som var det irriterande momentet?
Situationen går tillbaka till att jag tänker MYCKET irriterad, börjar analysera om jag verkligen hade rätt i min sak. Plötsligt har det vänt till att jag grubblar på det hela och blir mer och mer övertygad om att jag kanske hade fel och till slut så blir resultatet att jag säger -Hoppas allt är lugnt och kramar och pussar.
Men i bakhuvudet så ligger det fortfarande kvar ett litet irritationsmoment som säger att jag hade lite rätt.
Jag har ju alltid rätt så varför är jag så dålig på att bråka???
Önskar att jag var lite mera bitch i vissa situationer.
...
Jag glömde bort att förbereda mig inför att jag tror att jag blir så fantastiskt bra på engelska efter några glas vin. Usch jag skäms.
Men tack alla arbetskollegor för en supertrevlig kväll igår. Sol ,Grill, Vin, Studsmatta och Kubb
Inför grillfesten
Dagens plan består av att bearbeta bakfylleångesten i förväg, för imorn ska jag jobba och har inte tid.
-Okey, förbered dig på att prata för mycket och för högt, tro att du är roligast på stället, bli smått bisexuell, älska alla och dessutom tro att alla älskar dig.
-Det är ju patetiskt Cilla, jag hoppas att du skäms!
veckan som gått - crocodile dundee kom på besök
Jag har ju som nämnt försökt att komma igång med motionen den senaste tiden och jag måste säga att det går framåt.
Häromdagen var jag ute och sprang runt i ett naturreservat, mycket vackert (plus mygg, måsar och lukten av djurskit).
Solen lös och jag höll på att få värmeslag... men då upptäckte jag plötsligt en stig som vek av in bland träden, in i SKUGGA. Fantastiskt tänkte jag och vek av på stigen. Ju längre jag kom desto mer började det likna ett träsk som omslöt mig. Konstiga ljud, mörka vatten och stockar som liknar krokodiler. Eftersom mina tankar lätt vandrar iväg så befann jag mig plötsligt mitt i en scen i Cocodile dundee (ni som inte har sett den kan ju sluta läsa, eller se den)
Jag är helt säker på att Michael satt hukad inne i träsket och spanade på mig och jag kunde höra ljudet av den där snurran han använde (när han skulle stå uppe på en klippa och se hård ut).
Det jobbiga var att jag inte kunde få bort bilden av att jag sprang i den där fantastiska baddräkten som Sue bar när hon nästan blev uppkäkad av krokodilen. Här börjar jag må lätt illa av den synen, värmen och lukten i träsket.
Jaja jag kom i alla fall ut tillslut och fick min dos motion den dagen.
Äntligen!!!
-Vems fel är det?
-Min mammas och pappas som gav mig dessa gener som gör mig smått förvirrad och glömsk.
-Cilla tänk om du kunde lära dig att hålla koll på sakerna...ett tips är att lägga alla räkningar på ett ställe så tappar du inte bort dem.
-Tack för tipset, ska tänka på det.
mitt nya liv!
Och jag är så sjukt, sjukt imponerad av mig själv. Efter att inte ha tränat sedan i somras så trodde jag aldrig att det skulle gå men jag sprang faktiskt hela vägen :-) Och jag var inte ens döende när jag kom i mål.
Så tänkte jag stilla att jag kan ju det här. Det här ska jag fortsätta med.
Tanken höll i sig ända tills i dag, så när jag ändå var ledig och solen lyste så krängde jag på mig träningskläderna och begav jag mig ut i skogen. Det började ganska bra men lite stel i benen. Efter en kilometer så började det bli tungt...och efter två kilometer så fick jag ge upp. Svimfärdig och med andnöd.
Vad hände där? Jag som trodde att jag hade varit i toppform hela tiden utan att veta om det...Men tji fick jag.
Jag skyller på pollen!
Hälsokostrunda
Vi slank in på Clas Ohlson och tittade på alla roliga, onödiga prylar man kan köpa. Sedan en tur till Body shop för att testa och lukta på alla krämer...mmm. Det luktade sjukt gott men efter att ha testat allt för många krämer och parfymer så kändes huvudet så där.
Sedan en tur in på Life, hälsokost. Där skulle vi vara nyttiga och inhandla örtte till kvällens schlager (istället för vin). Som vanligt ska vi börja vårt nya liv. Efter att min vän tryckt upp olika teer i näsan på mig så var jag lagom hög på dofter.
Så vad gav den här härliga turen på stan? En present?
-Öhh nej
Men nyttigt örtte?
-Nej...Men en meny på BK med extra chili cheese
-Jo vänta en sak köpte jag. En avbitartång som jag ska klippa min kanins tänder med. Det är helt sant, den stackars kaninen är inte riktigt byggd som man ska och eftersom det inte finns tandställning för kaniner så måste jag klippa tänderna på han....Om jag bara vågar.
...apropå inget (stavas apropå verkligen så? Ser ju helt stört ut...)
Kan nån ringa Anna Skipper så att hon kan tvinga i mig energiberikade drycker, få mig att sluta röka och håna mig för min dåliga kostvana. Förvarna henne bara på att jag antagligen kommer bli galen, för jag tål henne inte.
Apropå "apropå det" så hatar jag Christer. (radioprogrammet). Jag vill kunna lyssna på p3 efter klockan två också, men det går ju inte som det är nu. Är det så att sveriges radio och TV är rädda för att låta gamla rävar gå? Det var samma sak med Angeta Sjödin och Martin Timell också. Snälla låt oss slippa Martin Timell och hela hans familj i TV-rutan!
Måndagshuvud...
Jag ber om ursäkt kära kollegor om ni imorgon får svara på väldigt oförstående medlemmar. Skyll på mig då.
Jag är en riktigt typisk våg, ni som känner mig nickar nog i samförstånd. Att vara förvirrad och obeslutsam är bara förnamnet. Jag undrar hur det blir om man som våg utvecklar demens på äldra dar. Stackars min omgivning då.
Härmed ger jag min tillåtelse att snarast skicka in mig på ett hem om det inträffar.
Jag har en vän som är född samma dag som mig och som helt otroligt nog är ännu mer förvirrad än jag. Ni kan väl sätta in henne i samma rum som mig på hemmet. Vi skulle nog leva lyckliga tillsammans som två guldfiskar i en glasskål.
'
När jag rör mig känns det som att jag ska svimma och när jag ska försöka svara på tilltal så blir jag rädd för vad som ska komma ut när jag öppnar munnen.
Med stor inlevelse försöker jag utropa "är det sant", "nämen", "vad duktig du är" till barnens tv-spelande. Tacka Gud ändå för stillasittande lekar som säkert är farliga för barns utveckling.
Just nu lyssnar jag till "Kolla han äger" en gång i kvarten. Nån som vet nått varierande jag kan svara förutom "Nämen".
Gärna nått man lätt kan svara per automatik medans man sover.