jämställdhet
Visst är det bra med jämställdhet. Det borde vara en självklarhet.
Jag har länge funderat över detta med feminism och många gånger tänkt att man kanske borde kalla sig för feminist men samtidigt känt att det inte känns helt rätt.
Jag vet att kvinnor har kämpat i åratal för att få samma rättigheter som männen, i arbetslivet och i samhället i stort. Vi är inte där ännu och det finns mycket kvar att kämpa för. Det gäller även våld i hemmet och sexuella trakasserier.
Men när man pratar om feminism och kampen mot patriarkatet så blir det plötsligt en kamp för att slå tillbaka mot männen och det samhälle som har varit fram tills nu. Och att slå tillbaka har väl aldrig fungerat i några sammanhang, såväl landskonflikter som konfliker inom relationer.
Om kvinnor är underställda när det gäller arbetslivet så är män ofta underställda när det kommer till rättsfall gällande familjekonflikter. Jag vet att det finns mängder av kvinnor som far illa i hemmen men det finns också kvinnor som förtrycker och misshandlar sina män. Män blir slagna av sina kvinnor och många män som går igenom en separation får inte samma rätt till sina barn som kvinnorna får. På något sätt så verkar det som att kvinnorna har förtur till barnen och här har männen inte mycket att komma med om det blir rättssak.
Jag hoppas att framtiden innebär en gemensam kamp för allas lika värde och att alla barn har lika rätt till båda sina föräldrar.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur upprörd jag blir men istället ber jag er att läsa länken nedan.
Snälla läs detta:
http://bloggis.se/Drottningen/50214
Det är tyvärr en ganska vanligt förekommande historia
Jag har länge funderat över detta med feminism och många gånger tänkt att man kanske borde kalla sig för feminist men samtidigt känt att det inte känns helt rätt.
Jag vet att kvinnor har kämpat i åratal för att få samma rättigheter som männen, i arbetslivet och i samhället i stort. Vi är inte där ännu och det finns mycket kvar att kämpa för. Det gäller även våld i hemmet och sexuella trakasserier.
Men när man pratar om feminism och kampen mot patriarkatet så blir det plötsligt en kamp för att slå tillbaka mot männen och det samhälle som har varit fram tills nu. Och att slå tillbaka har väl aldrig fungerat i några sammanhang, såväl landskonflikter som konfliker inom relationer.
Om kvinnor är underställda när det gäller arbetslivet så är män ofta underställda när det kommer till rättsfall gällande familjekonflikter. Jag vet att det finns mängder av kvinnor som far illa i hemmen men det finns också kvinnor som förtrycker och misshandlar sina män. Män blir slagna av sina kvinnor och många män som går igenom en separation får inte samma rätt till sina barn som kvinnorna får. På något sätt så verkar det som att kvinnorna har förtur till barnen och här har männen inte mycket att komma med om det blir rättssak.
Jag hoppas att framtiden innebär en gemensam kamp för allas lika värde och att alla barn har lika rätt till båda sina föräldrar.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur upprörd jag blir men istället ber jag er att läsa länken nedan.
Snälla läs detta:
http://bloggis.se/Drottningen/50214
Det är tyvärr en ganska vanligt förekommande historia
Kommentarer
Trackback
