vinmorsa

Igår var det dags för Vårruset.

Och jag är så sjukt, sjukt imponerad av mig själv. Efter att inte ha tränat sedan i somras så trodde jag aldrig att det skulle gå men jag sprang faktiskt hela vägen :-) Och jag var inte ens döende när jag kom i mål.

Så tänkte jag stilla att jag kan ju det här. Det här ska jag fortsätta med.

Tanken höll i sig ända tills i dag, så när jag ändå var ledig och solen lyste så krängde jag på mig träningskläderna och begav jag mig ut i skogen. Det började ganska bra men lite stel i benen. Efter en kilometer så började det bli tungt...och efter två kilometer så fick jag ge upp. Svimfärdig och med andnöd.

Vad hände där? Jag som trodde att jag hade varit i toppform hela tiden utan att veta om det...Men tji fick jag.

Jag skyller på pollen!