dagbok
Jag har hittat mina dagböcker från när jag var 10 till 14 år. Hjälp vilken störd tonåring man var.
Jag tänkte i alla fall dela med mig av väl valda delar.
Ur dagboken
"15/1-1991
Jag hatar Åsa. Hon är så knäpp. Tyvärr är jag bästis med henne. Jag ska inte gå med henne på discot jag ska gå med Linda B. Linda och jag har kommit på en dans till Marky Marks låt Good vibrations. Den är faktiskt ganska bra"
Hoppas vi gjorde succe på dansgolvet.
Inte konstigt att man led av ångest i den åldern. Jag återkommer med fler guldkorn.
Jag tänkte i alla fall dela med mig av väl valda delar.
Ur dagboken
"15/1-1991
Jag hatar Åsa. Hon är så knäpp. Tyvärr är jag bästis med henne. Jag ska inte gå med henne på discot jag ska gå med Linda B. Linda och jag har kommit på en dans till Marky Marks låt Good vibrations. Den är faktiskt ganska bra"
Hoppas vi gjorde succe på dansgolvet.
Inte konstigt att man led av ångest i den åldern. Jag återkommer med fler guldkorn.
jämställdhet
Visst är det bra med jämställdhet. Det borde vara en självklarhet.
Jag har länge funderat över detta med feminism och många gånger tänkt att man kanske borde kalla sig för feminist men samtidigt känt att det inte känns helt rätt.
Jag vet att kvinnor har kämpat i åratal för att få samma rättigheter som männen, i arbetslivet och i samhället i stort. Vi är inte där ännu och det finns mycket kvar att kämpa för. Det gäller även våld i hemmet och sexuella trakasserier.
Men när man pratar om feminism och kampen mot patriarkatet så blir det plötsligt en kamp för att slå tillbaka mot männen och det samhälle som har varit fram tills nu. Och att slå tillbaka har väl aldrig fungerat i några sammanhang, såväl landskonflikter som konfliker inom relationer.
Om kvinnor är underställda när det gäller arbetslivet så är män ofta underställda när det kommer till rättsfall gällande familjekonflikter. Jag vet att det finns mängder av kvinnor som far illa i hemmen men det finns också kvinnor som förtrycker och misshandlar sina män. Män blir slagna av sina kvinnor och många män som går igenom en separation får inte samma rätt till sina barn som kvinnorna får. På något sätt så verkar det som att kvinnorna har förtur till barnen och här har männen inte mycket att komma med om det blir rättssak.
Jag hoppas att framtiden innebär en gemensam kamp för allas lika värde och att alla barn har lika rätt till båda sina föräldrar.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur upprörd jag blir men istället ber jag er att läsa länken nedan.
Snälla läs detta:
http://bloggis.se/Drottningen/50214
Det är tyvärr en ganska vanligt förekommande historia
Jag har länge funderat över detta med feminism och många gånger tänkt att man kanske borde kalla sig för feminist men samtidigt känt att det inte känns helt rätt.
Jag vet att kvinnor har kämpat i åratal för att få samma rättigheter som männen, i arbetslivet och i samhället i stort. Vi är inte där ännu och det finns mycket kvar att kämpa för. Det gäller även våld i hemmet och sexuella trakasserier.
Men när man pratar om feminism och kampen mot patriarkatet så blir det plötsligt en kamp för att slå tillbaka mot männen och det samhälle som har varit fram tills nu. Och att slå tillbaka har väl aldrig fungerat i några sammanhang, såväl landskonflikter som konfliker inom relationer.
Om kvinnor är underställda när det gäller arbetslivet så är män ofta underställda när det kommer till rättsfall gällande familjekonflikter. Jag vet att det finns mängder av kvinnor som far illa i hemmen men det finns också kvinnor som förtrycker och misshandlar sina män. Män blir slagna av sina kvinnor och många män som går igenom en separation får inte samma rätt till sina barn som kvinnorna får. På något sätt så verkar det som att kvinnorna har förtur till barnen och här har männen inte mycket att komma med om det blir rättssak.
Jag hoppas att framtiden innebär en gemensam kamp för allas lika värde och att alla barn har lika rätt till båda sina föräldrar.
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur upprörd jag blir men istället ber jag er att läsa länken nedan.
Snälla läs detta:
http://bloggis.se/Drottningen/50214
Det är tyvärr en ganska vanligt förekommande historia
Fågeldjävlar!!!
Andra gången på två månader. De djävlarna måste känna på sig att jag inte gillar dem.
För två månader sedan var jag på väg till jobbet, på ganska gott humör. Parkerade cykeln och skulle ta en morgon cigg. Jag ställde mig bredvid cykeln och tände cigaretten och då slog mig tanken precis att jag stod under ett träd. Jag som brukar undvika träden i Örebro av en viss anledning. Precis när jag började röra mig för att komma undan faran så "plopp", det var försent. Jag kände försiktigt i huvudet och visst var det så, fågelbajs i håret.
Fick smyga upp på jobbet och tvinga med mig Malin in på toaletten för att tvätta mig. Pinsamt och äckligt.
Och sen var det här igår. Jag hade följt med Daniel på 30:års fest på en krog här i stan. Vi skulle smita iväg en stund för att handla cigg och på tillbakavägen så "plopp". Den här gången helt oförberedd. Det lät som en stor vattendroppe som slog ner i huvudet på mig, men inte, Självklart var det en stor jävla fågelskit. Åh äckligt och ännu mera pinsamt.
Tvingade med mig Daniel in på toan på krogen för att tvätta håret på mig. Ännu mera pinsamt att smyga ut samtidigt från toaletten på krogen, kändes inte alls som att man gjort något helt annat än att tvätta fågelskit.
Antingen så vet fåglarna att jag inte gillar dem eller så vill Gud straffa mig för att jag röker. I vilket fall som helst så Skjut av de djävlarna i stan! De kan gott hålla sig till skogen och naturreservaten.
För två månader sedan var jag på väg till jobbet, på ganska gott humör. Parkerade cykeln och skulle ta en morgon cigg. Jag ställde mig bredvid cykeln och tände cigaretten och då slog mig tanken precis att jag stod under ett träd. Jag som brukar undvika träden i Örebro av en viss anledning. Precis när jag började röra mig för att komma undan faran så "plopp", det var försent. Jag kände försiktigt i huvudet och visst var det så, fågelbajs i håret.
Fick smyga upp på jobbet och tvinga med mig Malin in på toaletten för att tvätta mig. Pinsamt och äckligt.
Och sen var det här igår. Jag hade följt med Daniel på 30:års fest på en krog här i stan. Vi skulle smita iväg en stund för att handla cigg och på tillbakavägen så "plopp". Den här gången helt oförberedd. Det lät som en stor vattendroppe som slog ner i huvudet på mig, men inte, Självklart var det en stor jävla fågelskit. Åh äckligt och ännu mera pinsamt.
Tvingade med mig Daniel in på toan på krogen för att tvätta håret på mig. Ännu mera pinsamt att smyga ut samtidigt från toaletten på krogen, kändes inte alls som att man gjort något helt annat än att tvätta fågelskit.
Antingen så vet fåglarna att jag inte gillar dem eller så vill Gud straffa mig för att jag röker. I vilket fall som helst så Skjut av de djävlarna i stan! De kan gott hålla sig till skogen och naturreservaten.
Mål
Jag har hört talas om att de finns. Människor med ambitioner, drömmar och mål.
De gömmer sig mitt ibland oss och om du inte ser upp så kommer de att springa förbi dig eller över dig. Och du kommer att stå kvar och undra vad som hände och lite avundsjukt undra hur de gjorde.
De gör inte så mycket väsen av sig men i längden så sitter de några pinnar högre och tittar ner på dig,
Och jag fattar noll. Helt oförmögen att gå framåt.
Men jag är ganska bra på att intala mig om att lagom är bäst och vad är det för fel med att nöja sig med det lilla.
Kram
De gömmer sig mitt ibland oss och om du inte ser upp så kommer de att springa förbi dig eller över dig. Och du kommer att stå kvar och undra vad som hände och lite avundsjukt undra hur de gjorde.
De gör inte så mycket väsen av sig men i längden så sitter de några pinnar högre och tittar ner på dig,
Och jag fattar noll. Helt oförmögen att gå framåt.
Men jag är ganska bra på att intala mig om att lagom är bäst och vad är det för fel med att nöja sig med det lilla.
Kram
hur bråkar man?
Jag har insett att jag är SÄMST på att bråka.
Det börjar med att man går och funderar på något som känns lite smått irriterande. Sedan tänker man lite mer och lite mer och det känns allt mer irriterande. Tillslut tänker man att okey, jag måste nog ta upp det här. Man förväntar sig då resultatet...-Jag förstår, förlåt. Följt av pussar och kramar
Man tar upp saken lite fint och försiktigt, men vad händer. Responsen blir tystnad och total oförståelse och plötsligt är den andra parten irriterad på mig!!! Vad hände här? Det var väl inte JAG som var det irriterande momentet?
Situationen går tillbaka till att jag tänker MYCKET irriterad, börjar analysera om jag verkligen hade rätt i min sak. Plötsligt har det vänt till att jag grubblar på det hela och blir mer och mer övertygad om att jag kanske hade fel och till slut så blir resultatet att jag säger -Hoppas allt är lugnt och kramar och pussar.
Men i bakhuvudet så ligger det fortfarande kvar ett litet irritationsmoment som säger att jag hade lite rätt.
Jag har ju alltid rätt så varför är jag så dålig på att bråka???
Önskar att jag var lite mera bitch i vissa situationer.
Det börjar med att man går och funderar på något som känns lite smått irriterande. Sedan tänker man lite mer och lite mer och det känns allt mer irriterande. Tillslut tänker man att okey, jag måste nog ta upp det här. Man förväntar sig då resultatet...-Jag förstår, förlåt. Följt av pussar och kramar
Man tar upp saken lite fint och försiktigt, men vad händer. Responsen blir tystnad och total oförståelse och plötsligt är den andra parten irriterad på mig!!! Vad hände här? Det var väl inte JAG som var det irriterande momentet?
Situationen går tillbaka till att jag tänker MYCKET irriterad, börjar analysera om jag verkligen hade rätt i min sak. Plötsligt har det vänt till att jag grubblar på det hela och blir mer och mer övertygad om att jag kanske hade fel och till slut så blir resultatet att jag säger -Hoppas allt är lugnt och kramar och pussar.
Men i bakhuvudet så ligger det fortfarande kvar ett litet irritationsmoment som säger att jag hade lite rätt.
Jag har ju alltid rätt så varför är jag så dålig på att bråka???
Önskar att jag var lite mera bitch i vissa situationer.
