...

Bakfylleångest!

Jag glömde bort att förbereda mig inför att jag tror att jag blir så fantastiskt bra på engelska efter några glas vin. Usch jag skäms.

Men tack alla arbetskollegor för en supertrevlig kväll igår. Sol ,Grill, Vin, Studsmatta och Kubb

Inför grillfesten

Rosévin, grill och företagsfest. Det kan inte sluta annat än med succé och en viss bakfylleångest.

Dagens plan består av att bearbeta bakfylleångesten i förväg, för imorn ska jag jobba och har inte tid.

-Okey, förbered dig på att prata för mycket och för högt, tro att du är roligast på stället, bli smått bisexuell, älska alla och dessutom tro att alla älskar dig.

-Det är ju patetiskt Cilla, jag hoppas att du skäms!

veckan som gått - crocodile dundee kom på besök

Jag har ju som nämnt försökt att komma igång med motionen den senaste tiden och jag måste säga att det går framåt.

Häromdagen var jag ute och sprang runt i ett naturreservat, mycket vackert (plus mygg, måsar och lukten av djurskit). 

Solen lös och jag höll på att få värmeslag... men då upptäckte jag plötsligt en stig som vek av in bland träden, in i SKUGGA. Fantastiskt tänkte jag och vek av på stigen. Ju längre jag kom desto mer började det likna ett träsk som omslöt mig. Konstiga ljud, mörka vatten och stockar som liknar krokodiler. Eftersom mina tankar lätt vandrar iväg så befann jag mig plötsligt mitt i en scen i Cocodile dundee (ni som inte har sett den kan ju sluta läsa, eller se den)

Jag är helt säker på att Michael satt hukad inne i träsket och spanade på mig och jag kunde höra ljudet av den där snurran han använde (när han skulle stå uppe på en klippa och se hård ut).

Det jobbiga var att jag inte kunde få bort bilden av att jag sprang i den där fantastiska baddräkten som Sue bar när hon nästan blev uppkäkad av krokodilen. Här börjar jag må lätt illa av den synen, värmen och lukten i träsket.

Jaja jag kom i alla fall ut tillslut och fick min dos motion den dagen.


Äntligen!!!

-Mitt Internet har legat nere i en vecka!!!

-Vems fel är det?

-Min mammas och pappas som gav mig dessa gener som gör mig smått förvirrad och glömsk.

-Cilla tänk om du kunde lära dig att hålla koll på sakerna...ett tips är att lägga alla räkningar på ett ställe så tappar du inte bort dem.

-Tack för tipset, ska tänka på det.

mitt nya liv!

Igår var det dags för Vårruset.

Och jag är så sjukt, sjukt imponerad av mig själv. Efter att inte ha tränat sedan i somras så trodde jag aldrig att det skulle gå men jag sprang faktiskt hela vägen :-) Och jag var inte ens döende när jag kom i mål.

Så tänkte jag stilla att jag kan ju det här. Det här ska jag fortsätta med.

Tanken höll i sig ända tills i dag, så när jag ändå var ledig och solen lyste så krängde jag på mig träningskläderna och begav jag mig ut i skogen. Det började ganska bra men lite stel i benen. Efter en kilometer så började det bli tungt...och efter två kilometer så fick jag ge upp. Svimfärdig och med andnöd.

Vad hände där? Jag som trodde att jag hade varit i toppform hela tiden utan att veta om det...Men tji fick jag.

Jag skyller på pollen!

Hälsokostrunda

Jag och vänninan tog en härlig tur på stan efter jobbet i dag. Tanken var att hon skulle hjälpa mig med presentinköp.

Vi slank in på Clas Ohlson och tittade på alla roliga, onödiga prylar man kan köpa. Sedan en tur till Body shop för att testa och lukta på alla krämer...mmm. Det luktade sjukt gott men efter att ha testat allt för många krämer och parfymer så kändes huvudet så där.

Sedan en tur in på Life, hälsokost. Där skulle vi vara nyttiga och inhandla örtte till kvällens schlager (istället för vin). Som vanligt ska vi börja vårt nya liv. Efter att min vän tryckt upp olika teer i näsan på mig så var jag lagom hög på dofter.

Så vad gav den här härliga turen på stan? En present?
-Öhh nej
Men nyttigt örtte?
-Nej...Men en meny på BK med extra chili cheese

-Jo vänta en sak köpte jag. En avbitartång som jag ska klippa min kanins tänder med. Det är helt sant, den stackars kaninen är inte riktigt byggd som man ska och eftersom det inte finns tandställning för kaniner så måste jag klippa tänderna på han....Om jag bara vågar.

...apropå inget (stavas apropå verkligen så? Ser ju helt stört ut...)

Hur ska jag orka springa vårruset på torsdag när jag inte ens orkar ta mig från soffan till köket för att diska?

Kan nån ringa Anna Skipper så att hon kan tvinga i mig energiberikade drycker, få mig att sluta röka och håna mig för min dåliga kostvana. Förvarna henne bara på att jag antagligen kommer bli galen, för jag tål henne inte.

Apropå "apropå det" så hatar jag Christer. (radioprogrammet). Jag vill kunna lyssna på p3 efter klockan två också, men det går ju inte som det är nu. Är det så att sveriges radio och TV är rädda för att låta gamla rävar gå? Det var samma sak med Angeta Sjödin och Martin Timell också. Snälla låt oss slippa Martin Timell och hela hans familj i TV-rutan!

Måndagshuvud...

Idag har jag jobbat under koma tror jag. Suttit i min egen värd och supportat i en rasande fart. Problemet är att jag knappt minns vad jag skrivit til folk. Med tanke på allt som snurrat i mitt huvud under dagen så är jag lite orolig för vad fingrarna har fått för sig att skriva.

Jag ber om ursäkt kära kollegor om ni imorgon får svara på väldigt oförstående medlemmar. Skyll på mig då.

Jag är en riktigt typisk våg, ni som känner mig nickar nog i samförstånd. Att vara förvirrad och obeslutsam är bara förnamnet. Jag undrar hur det blir om man som våg utvecklar demens på äldra dar. Stackars min omgivning då.

Härmed ger jag min tillåtelse att snarast skicka in mig på ett hem om det inträffar.

Jag har en vän som är född samma dag som mig och som helt otroligt nog är ännu mer förvirrad än jag. Ni kan väl sätta in henne i samma rum som mig på hemmet. Vi skulle nog leva lyckliga tillsammans som två guldfiskar i en glasskål.

'

Mina barn är så otroligt aktiva och när min hjärna kommer ungefär en sekund efter huvudrörelsen så är det inte så lätt att låtsas hänga med.

När jag rör mig känns det som att jag ska svimma och när jag ska försöka svara på tilltal så blir jag rädd för vad som ska komma ut när jag öppnar munnen.

Med stor inlevelse försöker jag utropa "är det sant", "nämen", "vad duktig du är" till barnens tv-spelande. Tacka Gud ändå för stillasittande lekar som säkert är farliga för barns utveckling.

Just nu lyssnar jag till "Kolla han äger" en gång i kvarten. Nån som vet nått varierande jag kan svara förutom "Nämen".

Gärna nått man lätt kan svara per automatik medans man sover.

skakis...

Seriöst! Har man gjort valet att skaffa barn så måste man inse att man inte kan gå ut och svira som en 17:åring.

Återkommer när jag läxat upp mig själv.

Vemod...och ångest...

Nån gång drabbas alla av detta väsen som tar sig in i din kropp.

Som en igel som ringlar sig runt i din mage en stund och sakta hittar sin rätta plats, strax ovanför naveln. Där sätter den sig fast och suger energi.

Känslan är svår att beskriva.

Du är plötsligt på fel plats vid fel tillfälle, inte riktigt hemma och inte riktigt dig själv. Du har valt en väg och sen känns det ändå inte helt rätt.

Men det går över och det är en del av livet.

Sätt på en väldigt bra låt och låt igeln göra sitt jobb, sen är du förhoppningsvis på banan igen. Och nästa gång du hamnar i samma situation så vet du förhoppningsvis vad du ska göra för att göra rätt ;-)

Kram

I huvudet på en 4:åring

-Mamma. Tänk om man kunde skjuta laser med snoppen och rumpan. Visst vore det kul!

-Tack Noah, jag antecknar. Kanske blir det nästa storfilm efter Batman.

-Hm...Räkna med Jack Black i huvudrollen.


identitetssökande

Min son är i den fantastiska åldern 8, närmar sig 9.
Det verkar här som att han kommer till en punkt i sitt liv då han söker hitta sin identitet.

Jag har alltid försökt uppmuntra honom till att vara sin egen, vilket jag tycker är viktigt. Men jag börjar tro att jag kanske bara gör honom mer förvirrad.

Nu börjar han få ett dilemma kring hur han ska klä sig.

Jag måste säga att han alltid har varit lite av en perfektionist men på ett udda sätt. Strumporna måste sitta perfekt slimmade utan knölar i skorna. Men sedan spelar det ingen roll om det är rudolf med röda mulen på trumporna, vilket var fallet den här morgonen.

Här försöker jag ge honom ett par schyssta Puma-strumpor men icke. Vi tar de med Rudolf på istället för de snygga strumporna är knöliga...suck...

Samma sak gäller byxor. De måste sitta perfekt. Får inte vara för stora, för trånga eller för långa. Och man kan inte vika upp för långa byxor för det passar inte hans idé om hur ett par byxor ska sitta.

Så hur ska ett par byxor sitta enligt min son?

Gärna mjuka byxor (mysbyxor). Dra upp dem lite för långt så att de sitter strax över där vi andra tycker att midjan befinner sig. Det är bra om de slutar strax över ankeln för då finns det ingen risk för att de är för långa.

Alternativt kan man stoppa in dem i strumporna (det är ju ändå lite inne), men observera att det måste vara exakt symmetri mellan hur de instoppade knölarna ser ut på varje ben. Gärna instoppade i ett par Rudolf strumpor så är det perfekt.

Nu gick jag och köpte ett par nya fina byxor åt min son igår. Ganska mjuka men ändå lite finare byxor.

Jo de var väl helt okey enligt sonen. Men lite stora i midjan så det suckades en del. Det bästa var dock att man kunde vika upp byxorna och knäppa dem, som capribyxor. Perfekt, jag hade tänkt till där.

Så sonen klädde på sig sina nya byxor, drog upp dem lite för högt i midjan och vek upp benen på dem. Satte slutligen på sig Rudolfstrumporna och drog upp dem så att de satt slimmade på vaderna. Ni vet som gubbar sätter på sig strumpor.

Jaja han var nöjd men på nått sätt känns det som att han kanske passat bättre in när jag växte upp under 80-talet.

Och jag är faktiskt lite stolt över att min son har integritet :-)

Jag läste i nån blogg att 70-talister är bittra...

Jag förstår inte alls...

Vi tar en diskussion om 80-talisterna senare.

Doktorns diagnos efter ytterligare tio år på mitt jobb...

-Cilla jag beklagar men du lider av kronisk "totalt värdelös kropp". Det är en helt ny folksjukdom som vuxit fram efter
2000-talets så populära utbrändhet.

-Kutryggen är dessvärre inget att göra åt
-Jag ser att dina fingrar har fastnat i någon slags krampaktig krokighet. Dina händer är dessvärre förevigt obrukbara. Vi skulle eventuellt kunna bryta benen i fingrarna på två ställen och sedan spjäla dem raka. Vad tror du om det? Fast du kommer givetvis inte att kunna böja dem då. Fundera på det...Inte kunna böja eller inte räta ut...
-Hmm om de är krokiga kanske jag i alla fall kan klämma fast ett glas vin eller en cigg...och kanske hänga matkassen på när jag ska ut och pensionärshandla. För jag är väl förtidspensionär nu?
-Japp
-Dåså

-Vi kommer dessvärre inte kunna göra något åt ditt bäcken som har luckrats upp. Det blir att använda rullatorn.
-Sedan är det hemorojderna...Men det borde du kunnat ha räkna ut själv efter att ha suttit på en stol 8 timmar om dagen i 13 år. I runda slängar 24900 timmar.

-Hur känns det?
-Okey...Jag har i alla fall vänner i samma situation så vi får väl bilda förtidspensionärsmaffia tillsammans.

Hockey...

Hockey utan öl är som ideellt arbete...helt meningslöst
Öl utan chips är som kärlek utan kyssar...också helt meningslöst

Öl har jag men Var faan är chipsen???

Jaja heja Sverige i alla fall...fast inte lika entusiastisk

Ledig

Om ni undrar vad det står på muggen:  "Målet för oss, Arboga förstås"    Är det inte fantastiskt kitschigt

mens...

Jag satt och tittade på TV med D häromdan och då dyker mensreklam upp. Ni vet den där reklamen för tamponger där en lycklig fräsch tjej springer på ett löpband...

D utbrister "Kan man inte bara få må crap"

Jag måste bara få applodera. För vem går runt med mens och har ett leende på läpparna. Och än mindre ställer sig på ett löpband med vita tajta brallor.

Usräkta! Det rinner blod mellan mina ben!!! Kan jag bara få ligga här under en filt och bli tröstad och matad. Eftersom man förlorar en massa blod så måste man ju få igen lite näring och få vila. Eller hur!

Tänk om män hade mens...Inte faan skulle de sätta på sig vita linnebrallor och gå runt och småle.

!

Jag kommer tydligen inte att fokusera på att stava rätt här. Finns rättstavning?


Vem?

En relativt nyligen separerad tvåbarnsmorsa som sakta men säkert närmar sig tant åldern.

Det är ju lite lustigt...när jag valde att leva själv så tänkte jag faktiskt att det är lika bra att t tag i det nu innan det är försent. Man vill ju inte gärna känna sig helt förbrukad ute på marknaden haha.
Ehh jag vet inte om jag lyckades så bra....
Okey man kände sig ganska fri där i början. Det var kul att vara ute, hänga med kompisar, göra vad man ville utan att ta hänsyn till någon (förutom sina barn givetvis), och visst var det härligt att få lite uppmärksamhet.
Men jag måste erkänna att det också har dragit med sig en betydligt försämrad ekonomi, lite för mycket vin periodvis och aaalldeelees för många cigarrettet...Jag som typ hade slutat.

Summan av kardemumman...Jag känner mig inte så het som jag skulle kunna önska...mer sunkig, pank och förbrukad. Haha det är väl bara att skratta åt det ;-)

Hur gör man?

Öh...ingen aning men det skadar väl inte att testa. Antar att ingen kommer att läsa detta ändå haha.

RSS 2.0